I två omgångar har det de senaste hundra åren skett väsentliga arbetstidsförkortningar. 8-timmarsdagen 1919 och 40-timmarsveckan, fem veckors semester och sänkt pensionsålder under 1970-talet. Några saker förenar dem. De har varit resultat av omfattande arbetarkamp och social radikalisering och arbetsgivarna har ständigt satt sig på tvären. Ett huvudargument från dem har varit att det saknats ekonomiska resurser. Samtidigt har uppfinningsrikedomen på motargument varit rikare ån så. Historikern Kjell Östberg kommenterar.
