Category: Ledare

Det är ett mycket speciellt politiskt tillstånd som uppstår när den mest politiskt passiva regeringen någonsin ska framställa sig själv som handlingskraftig. Det skapar en slags uppskruvad apati, ett akut stillestånd, där konsensus är att hålla så högt tonläge som möjligt men samtidigt inte släppa fram några förändringar som skulle kunna ändra den politiska kursen.

Organisera! Det är arbetarrörelsens första erfarenhet och främsta budord. Bara genom att sluta sig samman kan de arbetande försvara rättigheter, arbets- och livsvillkor i en kapitalistisk värld och på sikt hota kapitalägarnas makt. En särställning har de fackliga organisationerna.

Sammantaget nödvändiggör utvecklingen av AI mycket samarbete och samordning, långt från kapitalismens förödande konkurrens, vinstjakt och arbetsalienation.

Hur länge är det nu som vi har matats med råd om hur vi vanligt folk ska dra åt svångremmen för att klara oss igenom dyrtiderna? De flesta har nog tappat räkningen efter alla råd om att dra ner värmen och dra över ullfilten, att äta havregrynsgröt och promenera en mil till jobbet förbi alla busshållplatser.

Det är inte första gången som Internationalens ledare skriver om den nya så kallade terroristlagen, lagen om att straffa deltagande i terroristorganisation. Men snart är det alltså dags. Den 1 juni träder den i kraft. Lagen hetsades fram av regeringen i ett fåfängt försök att blidka Erdoğan och hans kravlista för att ratificera Sveriges Natoansökan.

Tonläget i V-diskussionen på nätet speglar den ökande spänningen mellan fredsaktivisternas Nato-motstånd och anhängarna av det militära försvaret som får allt svårare att stå fria från den pågående Nato-anpassningen.

I punkt efter punkt i Tidö-avtalet har man låtit rasismen, kulturkampen, klimatförnekelsen och det auktoritära sätta dagordningen. Här finns angiverilagar, moralpolisiära förslag och deportationspolitik med mera – ja hela det auktoritära paketet.

Äntligen! Till sist satte en modig arbetargrupp ned foten och kraschade rakt in i det allra heligaste, den omskrutna ”svenska modellen” som alla politiska krafter söker fylla med sitt eget pick och pack.

Den som inte protesterar får skäl att ångra sig. I Frankrike har generalstrejker och massdemonstrationer rull­at i hundra dagar i protest mot höjningar av pensionsåldern, i Storbritannien har offentlig­anställda tvingat regeringen till förhandlingar. Inget tyder på att de kämpande i dessa länder ångrar sig.

Ett folk under militär ockupation har enligt folkrätten rätt att försvara sig, även med väpnade medel, mot den förtryckande armén. Det betraktas av nästan alla som en självklarhet när det kommer till exempelvis Ukraina. Ingen fördömer Ukrainas militär för att de spränger ryska pansarvagnar. Men palestinska ungdomar som kastar sten mot israeliska soldater? Nej, enligt det etablerade narrativet är det tvärtom ett led i en våldsspiral som ”båda sidor” ska avhålla sig från.