Archives

Nu faller de, en efter en, de röda linjerna, för att hålla Sverige­demokraterna på gott humör. ”Liberalerna måste vara redo att ge vika i migrations- och kriminalpolitiken för att istället vinna andra viktigare slag.” skrev liberala Expressens chefredaktör Anna Dahlberg i söndags. I de två frågor där Sverigedemokraterna i årtionden intagit de mest extrema åsikterna ska de nu få fritt fram.

I Stockholm gick Vänsterpartiet starkt framåt i både kommun- och regionval, där man fick 15,4 respektive 11,6 procent av rösterna. En ökning med två respektive en procentenheter. Både kommunen och regionen har tidigare varit borgerligt styrda, men efter att Miljöpartiet bytt sida ser det nu ut att bli ett socialdemokratiskt lett maktskifte. Frågan är om Vänsterpartiet får vara med och påverka politiken i Stockholm och vad man i så fall vill göra.

Så vann då det nyliberala, nationalistiska och konservativa högerblocket. Deras valkampanj var aggressiv och djupt reaktionär. När man talade om gängvåldet knöts det hela tiden ihop med invandringen. Två miljoner utomeuropeiska invandrare gjordes kollektivt ansvariga för skjutningarna. På frågan vad som måste göras åt kriminaliteten blev svaret från de blåbruna: ”Minska invandringen!” SD dammade av sitt gamla krav på ”återvandring” och twittrade om ”Enkel biljett till Kabul”.

Enligt SVT:s valundersökning VALU placerar sig 43 procent av väljarna till höger mot 37 till vänster. Det bekräftas av den socialdemokratiska regeringens fall, troligen ersatt av en borgerlig.

Nyliberalismens söndertrasning av de svenska välfärdssystemen med gapande samhällsklyftor och segregation tillsammans med dyrtid, energikaos och otrygghet i krigets och militariseringens Europa utgör fonden. Högerblockets hatfyllda politisering av treenigheten gängbrottslighet, invandring och skärpta straff, SD:s favoritramsa, har utgjort bräckjärn för högerreaktion på bred front, från klimatförnekelse till klasspolitik mot jämlikhet och gemensam välfärd.

”Medmänsklighet – inte rasism”. ”Män som slår ska aldrig komma undan”. Valaffischerna från Centern och det resoluta avståndstagandet från Sverigedemokraterna profilerar partiet som det socialliberala partiet i årets val. Så har det långtifrån alltid varit. Håkan Blomqvist berättar här om Centerns grumliga förflutna.

När Michail Gorbatjov nu har gått ur tiden, 91 år gammal, står det klart att Ryssland är i enormt behov av en ny ”perestrojka”. Men till skillnad från Gorbatjovs toppstyrda försök att reformera samhället, måste den nya ombyggnaden börja underifrån om den ska lyckas. Det skriver Aleksej Sachnin och Per Leander.

Blev den bra, avregleringen av elmarknaden under det galna nyliberala 1990-talet då allt skulle bolagiseras och marknadsutsättas? Televerket, Posten, Vattenfall (för att inte tala om marknadsskolan!).

Hade landets arbetare röstat lika mycket och lika klassmedvetet som överklassen skulle valen vara rena formaliteter. Men i de fattigaste områdena är valdeltagandet som lägst, liksom förtroendet för de partier som säger sig företräda dem. För många gånger har löften svikits och kompromissats bort.

Att SD använder rasism som valstrategi är intet nytt, men hur ska vi förstå att även den ”finare” borgerligheten numera går i samma riktning? Ett svar ligger i det konstiga 2010-talet: decenniet där ”ingenting” förändrades, men där allt samtidigt var i rörelse. Det skriver kulturgeografen och marxisten Ståle Holgersen.